Tankar för dagen, för Sveriges radio
5 september 2015
Ett kök, svarar jag. Ett standardiserat kök.
En diskbänk i rostfritt stål och två hål, ett för att diska, ett för att skölja. Soptunnan under diskhon. En spis med fyra plattor i de stora lägenheterna och tre plattor i de små, en ugn och en köksfläkt.
Det är det jag tänker på när jag tänker på Sverige.
Det går att säga så mycket om ett land – vad det är och vad det innehåller, men allting blir bara förenklingar. Vad kommer du ifrån? Var lever du nånstans? Vad utskiljer detta lilla land från alla andra?
En utdragbar skärbräda under diskbänken. Ett kylskåp med frysfack i de små lägenheterna och en frys i de stora. Ett skafferi. Rymliga köksskåp med plats för glas och tallrikar och kastruller och stekpannor, till och med de stora salladsskålarna och de ugnsfasta formarna. En bestickslåda. En plats för matbordet. Ett kök.
För vad vill vi att Sverige ska vara?
Det är ett så stort land med en så liten befolkning. Här växer tall och björk. Här är vintern obönhörligt lång, men när ljuset kommer dröjer det sig kvar. Sverige är solen i april. En överraskning, en magisk formel, plötsligt händer det och i vartenda gathörn står en människa med ansiktet vänt mot värmen. Sverige längtar alltid till sommaren. Sverige fryser och Sverige räknar. Sverige tycker om siffror och system. Sverige är tyst, välvilligt, kortfattat. I Sverige säger man att Sverige inte är något särskilt, men är så övertygad om att Sverige är så särskilt så att det inte ens behöver uttalas. Sverige är som ett oförstående barn. Sverige säger att alla får vara med. Sverige är tall och björk och studentfiranden och långa köer på akutmottagningen och trafikregler och systembolaget, riksdagsval vart fjärde år och småstadsnätter och EPA-traktorer. Sverige är sina högtider ingen minns varför vi firar. Sverige tycker om att fira ändå, Sverige super till och säger att släkten är värst, men firar alltid med släkten. Sverige är dagis och P-piller och fri abort. Sverige pratar om det, och det finns mycket som Sverige inte pratar om. Sverige skäms för sin oförmåga och blundar för sin orättvisa. I Sverige säger man inte hej till någon på en busshållplats, men det är vackert här med bergen och skogarna och Sverige är effektivt och har byggt mycket nytt. Sverige är politiska reformer och fred. Sverige har klarat sig undan. I Sverige blev man kvar. Sverige är tråkigt, säger vi, säger jag och glömmer bort att det är så man ursäktar sina missgärningar. Det är så tråkigt här. Ett gammalt land. Det är lätt att glömma bort att Sverige alltid är nytt. Att det föds varje dag. Att Sverige har tusen ansikten. Nej, mer än så! Sverige har nio och en halv miljon ansikten och långa vägar genom landet. Att det inte är de som blev kvar, utan de som stannar kvar, de som väljer det, de som kommer hit, de som lämnar, de som återvänder.
Det går att säga så mycket om ett land när någon frågar, så lätt att berätta en anekdot, göra det roligt och förenklat, säga att så här är det, jag vet, jag är svensk – och i samma ögonblick man säger så, förringar man sig själv till ett ord och ordet till det man själv råkar vara. Svensk. Sverige. Ett begränsat område på en karta, med gränsen som kartans ärr. Ett land är sina medborgare. Varenda en av oss. Ett land är i ständig rörelse, för här krossas hjärtan, här bränner tårar, här tar skrattet hand om en – som överallt på jorden – och här väljer vi. Vad är Sverige? Vad vill vi att det ska vara?
Ett kök, svarar jag. En diskbänk i rostfritt stål med en utdragbar skärbräda, köksskåp och köksfläkt. Arbetsbänken i ergonomisk höjd, utmätt och uttänkt för att minimera ansträngningen för den som lagar maten. Ett skafferi och ett kylskåp. Ett matbord, några stolar, en dörr man kan öppna och maten är klar, kom in, ta för dig! Du måste vara hungrig. Dricka finns i kylen. Luta dig tillbaks. Jag hoppas att du kan göra det. Jag hoppas verkligen att du kan göra det. Känn dig som hemma.
Läs mer: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/598141?programid=1165