Att resa bort är att välja sina sammanhang. Plötsligt ställer sig hela livet där framför en, väger på fötterna och ser en djupt i ögonen med en stilla undran: Vad var det nu som var det viktiga?
Jag vet inte var jag ska börja någonstans. Jag tror det är på gården, i staden där höghusen reser sig raka över oss människor och natten ligger tung. Det är oktober nu, hösten blåser in, tar sig innanför huden på oss och det finns inte mycket här att skyla sig med. Vindkast, kastby, kasta sig fram och stå sitt. Det finns stunder när hjärtat är så stort i bröstet, att jag kan känna varje slag hårt mot revbenen. Jag trodde inte att det fanns så mycket hjärta att fylla ut en bröstkorg med. Det är viktigt.
Att resa bort är att välja sina sammanhang. Det går långa tåg genom natten. I varje fönster finns ett sovande ansikte, och jag kanske är den enda som vakar nu. Livet skall sträcka ut sig som denna tågräls över Sverige, över Norden, över Europa. Jag skall se allt. Med stora öppna ögon, jag är inte färdig. Detta liv som är mig givet, jag står i skuld till det än. Det gör vi alla. Det vi har är det vi fick, vi kan förvalta det som kungligheter, rusta oss för de största uppgifterna. Gör vi det? Göra bättre där man är, göra gott mot det onda, röra sig från människa till människa i fullkomlig ärlighet. Det är viktigt.
Att resa bort är att välja sina sammanhang. Som ett avstamp in mot framtiden; red ut, vännen min som är jag – red ut! Vad behöver du? Jag vill prata med andra människor. Om dumheter och klokskap, om allt och ingenting, oändligt länge vill jag göra det. Jag vill vara nära. Jag vill skriva. Det kan låta pretentiöst, men det är sant. Att tillåta sig själv att formulera sig och att vara kreativ, det kan ta sig vilken gestaltning som helst – det behöver inte ens landa i någon annan! – men det vill jag och det behöver jag. Jag vill också laga mat och baka bröd och få lägenheten att lukta som ett hem. Ibland vill jag stå på scen, men det är inte det viktigaste. Jag vill alltid känna att jag är på väg, och att jag kan ta mig ut och bort när jag vill. Det är märkligt och mycket viktigt.
Att resa bort är att välja sina sammanhang. Att välja sig själv, och vem man vill vara. Alla dessa älskande kroppar! Alla dessa öppna ansikten och varma händer, alla dessa själars ljus, eller bara det oförklarligt sanna i varje människa. Rör vid mig med era mjuka blickar. Låt rälsen gå genom natten, låt mig få vara denna betraktare, denna ensamma främling, detta plötsliga du att förhålla sig till en kort sekund, en dag, en natt, en timmas försening. Inte mer än så. Så oändligt mycket i detta enda – för det kanske är det livet vi alla måste leva. Det som ställer sig där framför en, väger på fötterna och ser en djupt i ögonen med en stilla undran: Vad var det nu som var det viktiga?