Jag har ätit grisar. Jag har ätit kor. Jag har ätit kycklingar och kalkoner och laxar och sillar och lamm och förmodligen en och annan tugga mindre politiskt korrekta djur. Jag har ätit ost. Jag har ätit högar av kolor, knäck och chokladkreationer. Jag har ätit pepparkakor, lussebullar, småkakor och kex. Jag har handlat. Jag har köpt julklappar till mig själv och till andra, jag har köpt julklappspapper och snören och tejp och sax och sedan klistrat och klippt, slagit in och gett bort och i den processen kasserat det mesta. Jag har köpt en ful liten plastgran och en julstjärna. Jag har druckit. Glögg och portvin och rött vin och vitt vin och whiskey och snaps och bubbel i minst två olika färger och helt vanlig blasköl. Mycket? Ja.
Men nu har trettonhelgen kommit och gått och frosseriets tid är förbi. Göteborg fylls åter av välbekanta ansikten, alla hemvändande barndomsvänner återvänder till Frankrike eller Stockholm eller folkhögskolan i urskogen och det är tid att vinka hej till vännerna från resten av landet. Förnöjt konstatera att man trots allt inte är ensam, varken i sin dåtid eller nutid. Nyårsafton har passerat och oavsett kvällens resultat i tonårsspyor och förfrusna fingrar lämnade den oss med ett blankt år att fylla med vad vi vill. En inandning. En möjlighet. Träningslokalerna fylls med julfeta personer och nyårslöften, skolsalarna med elever och huvudet med arbetsuppgifter. Vi återgår till normaltillståndet. Problemet är bara att det inte är ett normalt tillstånd. Trots att det är långt till påsk och ännu längre till både midsommar och nästa jul så är frosseriets tid inte alls förbi. Bara det att köpa mjölk ger mig bryderier. För att inte tala om schampohyllan. Tio billiga märken, 20 halvdyra och fem svindyra och jag står som ett kapitalistiskt missfoster och motar envist bort tanken på att det är mig det är fel på. Jag köper allihop! Jag skäms som en hund och jag frossar. Det känns som att återvinningscykeln förvandlats till ett enormt frågetecken av sopor. Nyproducerade varor trycks ut i en halvmåneformad bana genom samhället för att sedan spottas ut som en liten punkt längs ner på sidan. Punkt. Punkt för nollnolltalet och punkt för jul- och nyårshelgen. Frågetecken för 10-talet. Kan vi inte bara kasta alla röda prislappar i ett konfettiregn – jag lovar, det kommer att överträffa nyårsnatten alla fyrverkerier. Jag menar ju inte att det är dumt att köpa saker. Helt ärligt – om jag nu är så lycklig som jag faktiskt är i mina guldtajts finns det faktiskt en poäng med att skaffa just sådana. Det som stör min nattsömn är inte det, utan den reflektionslösa konsumtionen. Köp ett par nya skor! Köp en ny bil! Det som verkligen spelar roll är om ni vet varför ni gör det. Vet ni det? Vet vi det? Jag tror inte det. Punkt.