Skål, broder!
Låt vemodet falla,
nu faller vintern, nu faller stjärnorna, nu faller alla
som svarta vågor i skummande sjö
när jag står ensam i stormen på en västkustö
jag har hört att det snöar i Norrlands inland
jag ser ett ålderstiget krigsbarn från ostligaste Finland
så låt vågorna slå in
låt vemodet slå över
jag har glömt vad jag vill ha
och du har glömt vad du behöver
men samma vägskäl, samma val i valet
nog var det kalla vintrar på 40-talet
men ingen snö i år
inga tårar när du går
så
Skål, broder!
Drick ur,
ja, jag gjorde män till djur
pärlor och svin – låt svinen springa!
Jag halsar billigt vin
och du slutade ringa
nej, ingenting dör här, förutom telefonen
så tryck din nakna hud mot månen, broder!
Förlåt,
det var enklare så
jag blev så bra på att ödmjukt förstå
till slut fanns det inte kvar någon att skylla allting på
så jag skyllde på dig. Låt nu hundarna yla!
En sådan brännande, hettande, glödande kyla
när natten är frysande iskall, så ljum!
Jag blir rysande vacker, men blond och dum
blodröda krigsbarn i ett snövitt Berlin
och jag kunde citera Strindberg och Shakespeare och Nils Ferlin
men lagt kort ligger
sagt gjort tigger jag om lite mer?
Är det himlen som jag ser?
Den enda evighet vi kan sätta ord på
så
Skål, broder!
För du lämnar mig i blånande kärlekshud
visst har jag hybris, jag brottas ju med Gud
nej, ingenting jag gör är överdrivet
och det enda jag vet om livet
är det jag har skrivit om det
så har jag blivit som det?
Bilden av en människa som inte kan försvinna
jag blir er mor, er dotter, er unga älskarinna
jag gör det som ni ber mig
för jag älskar de som ser mig
broder,
vi hörs väl sen?
förförs väl igen
då när vågorna slår in
och vemodet slår över
när jag har glömt vad jag vill ha
och du har glömt vad du behöver
lite snö i år
lite tårar när du går
men jag ser svarta vågor och ett krigsbarn i stål
så
Skål, broder,
skål!