Lillturen först på födelsedan
nu är minstingen störst och snyggast i stan
med klackar som når taket
när vi tackar får vi vraket
av en barndom mjuk som siden
men att tiden är liden – i helvete heller!
jag är vriden ur ett varken varken eller eller
och lyssnar förtvivlat när en rymdhund skäller
Nu är det du som bär mina stela ögonfransar
om du chansar när du dansar
minns att djävulen har svansar
som det är svårt att inte trampa på
Vart ska du gå? Vart bär det hän?
Du var så liten mjuk och vän
nu är du större än vad jag nånsin kommer bli
och rör dig som besatt till en envis melodi
Varje ton är en miljon
av drömmar som ömmar
minns att kläder blott är tyg och sömmar
och att människan är vackrast naken
mittemellan sovandes och vaken
lovandes den saken
att det kommer alltid va så här
men det vet ju hur det är
och hur förklarar man ett svek
när kärlek blev en lek
som det är svårt att inte trampa på
Vart ska du gå? Ta det försiktigt!
Minns att inget verkligt är på riktigt!
Bara drömmar som vi lagar
röda sömmar röda dagar
röda trådar som behagar
jag beskådar det du jagar
för jag jagar samma sak
då som nu
ett annat jag, ett annat du
som det är svårt att inte trampa på
Vart ska du gå? Jag följer med!
Ser du skogen för de träd
som skymmer sikten, skymmer flykten
minns vad som ryms i rykten
så kan du övervinna alla
det gör inte särskilt ont att falla
det gör ont att ta sig upp
men om du lägger världen under lupp
så blir vi mäktiga och stora
det finns så mycket att förlora
men du, du kommer vinna allt
så klä dig varmt och ta det kallt
det ordnar sig när du ska gå
minns alltid att jag älskar dig
hejdå