Vingar flaxar flyger
små vingar stora vingar
små fåglar stora fåglar
dom
stannar sina barnvagnar så att jag kan kliva på
och det är inte tänkt att jag ska tacka, men jag gör det ändå
för i deras torsdagströtta ögon är pupillen liksom
blå
barndomen bjöd på trollska tranor
nu står jag här med mitt läshuvud och mina västgötska anor
i en störtskur av silverskedar, en för varje år
så reser jag mig upp
och går
genom skymningsmusiken
lyriken
för skrikens skull
ångestpaniken när jag faller omkull
östergök är väl tröstergök
men jag diskar ensam nu i ett annat kök
hägrar vid horisonten
inte för att jag bryr mig om sånt, men
pengar ska fås in och pengar ska betalas
dåfågeln min, det är nog om oss det talas
men du siktar lägre, du sparkas och slåss
och jag flyger iväg som en albatross
och de kan flyga i dagar, min kära
så håll mig hårt och håll mig nära
bort från smutssvartvita skator
vi som fyller långa gator
med raglande ramlande lördagsnattssång
vinden luktar svagt av havsvatten och tång
skrattmåsar som skränar
att vissa får vad de förtjänar
andra får vad de tål
vi dränker småfåglar i skål efter skål
skål för livet, skål för döden
det är av nöden tvunget
sprunget ur ett sluta dricka öl för nöjets skull
och gör det för sinnesfriden
det är så lätt att bli full nuförtiden
längs med stängningspubliken
erotiken för skrikens skull
ångestpaniken – jaja – när jag faller omkull
den enes glöd är den andres bröd
och ni minns väl mig när jag är död…?
men ingen mening räddar livet
inget ord ingen fras ingenting som står skrivet
dårfågeln min, vilka masugnsheta fasor?
lederna knakar jorden skakar
men fågelskrämmor är bara tyg och trasor
nu falnar tranorna som tomtebloss
och jag flyger iväg som en albatross
och de kan flyga i veckor, min kära
så håll mig hårt och håll mig nära
bort från medelklassens sparvar
vi som klassas och som harvar
i en evig jakt på lite mer sympati
mantrandes ett: privilegierad är den som är fri –
inte vi, inte här!
jomen du vet väl hur det är
svarta små streck i en sjukjournal
visst för becksvart ångest, men du är helt normal
det finns inga klasser, det heter kulturkapital
prettoungar som vill va ghettokungar
genom cocktailromantiken
politiken för skrikens skull
ångestpaniken – här kommer den igen –
för jag faller omkull
alla svenska kungar pekar bortåt
med sina kopparklädda händer
inte för att jag har vart i så många andra länder
men jag tror inte att deras kungar pekar mot oss
så jag flyger iväg som en albatross
och de kan flyga i månader, min kära
så håll mig hårt och håll mig nära
för vingar flaxar flyger
korpar kraxar svalor smyger
små vingar stora vingar
svingar svar jag inte har
alla drömmarna som var
små fåglar stora fåglar
men jag dränker allt
vinden luktar svagt av stormfåglar och salt
det luktar hav
jag lägger handen på dörrhandtaget – för det är dags att ge sig av
på vingar tunna som underarmar
men med en havsblå pupill
och skulle någon undra är det klart att jag vill
fastän livet kommer att kräva ut sin rätt
till och med från mig, från dig, från oss
men du,
det går att flyga iväg som en albatross
och de kan flyga en evighet, min kära
så håll mig hårt
håll mig nära