Så blir det söndagsmorgon av min lördagskväll
jag tänkte att man överlever väl
ett par drinkar, lite mera öl
men jag stupade i en vattenpöl
där låg jag skrattandes och mådde toppen
tills jag vaknar med lera över hela kroppen
och verkligheten, ljuset är så plågsamt nära
mitt huvud är av glas, det är tungt att bära
jag dricker tio liter vatten, tar en alvedon
men den lördagsnatten, den är inte lätt att komma från
hundra minnesblixtar i min ångestsjäl
min syster menar bara väl
men hon skrattar rått
säger att du borde väl förstått
att det alltid blir så här
en söndag är en söndag vad en söndag är
det blir bättre sen
Jag tänker: nej, inte nu igen
Måndan börjar med en fasansfull signal
min väckarklocka ringer och gör mig plågsamt normal
jag drömde så gott att jag var någon annan
men jag vaknar, och jag har en finne i pannan
jag hinner inte duscha, men jag sminkar mig
min mamma går till jobbet, hon vinkar hej
hon är på strålande humör
jag kan inte fatta hur hon gör!
jag snubblar nerför trappan, snubblar ut ur huset
där jag zombieartat blandar mig med morgonruset
och jag svär och förbannar
över spårvagnen som inte stannar
jag känner mig bedragen
har en klump i magen
i min hjärna bråkar alla jagen med varandra
så vem ska man klandra då?
jag klandrar Västtrafik
tills jag grips av panik
för vi började en timma tidigare med nationellt prov i matematik…
och jag är för sen
och schizofren
min lärare skulle nog ha passat i armén
han skakar på huvudet, säger: hör min besvikelse! känn på den!
Jag tänker: nej, inte nu igen
Min mamma kommer hem
klockan över fem,
hon ber mig duka, men jag låtsas inte höra
jag snäser tillbaks att jag har mycket att göra
hon muttrar irriterat: har du mens, eller?
Jag skriker frustrerat: I helvete heller!
jag är bara trött på ditt jävla tjat…
(men min livmoder sprutar ut fostermat)
för det är sommar, det är höst, det är vinter
samma irrande förvirrande känslolabyrinter
samma lögner, samma trix, samma hinter
samma stress och press och pms
hela veckan fylld av förlåt-för-igår-sms
jag känner mig så dum
jag borde städa mitt rum
jag bjuder en vän på en cigarett
sen lägger hon upp fula bilder på mig på internet…
mina fingrar räcker inte till när jag räknar problem:
jag menar franskaläxa, hosta, böjveckseksem
jag ska inte klaga men kan inte låta bli
då
berättar de en saga om anorexi
om barn i andra länder
med bortsprängde ben och bortsprängda händer
och jag känner mig som världens största idiot
….tills jag stukar min fot
och nästan drunknar i självömkan och pubertal misär
jag gråter mot min egen axel (fast det är sjukt obekvämt), jag är olyckligt kär
jag tar mig samman och jag ringer till en vän
hon suckar i luren,
säger: nej, inte nu igen