Vintern vrider, kylan bränner
trefem-cider, bästa vänner
festar mindre, festar mer
svarta hästar – allt jag ser!
och de springer i galopp,
springer i mitt blodomlopp
så hur kan någon säga stopp
när den enda värmen finns i en annan kropp?
Åh, sån smärta i mitt hjärta
för jag rimmar som jag vill
natten fylls av svin och svärta
orden räcker aldrig till
svarta hästar snabbt i trav
håll mig hårt, jag trillar av
utan stolthet, utan ära
får du ta mig, håll mig nära!
och jag tror nog att du kan
när du säger: ”Är det nu som vi ska hångla med varann?”
Mina fingrar över knappar
och de slingrar och de tappar
allt begrepp om då och nu
släpper jag så släpper du
– det är där som skorna klämmer
att det aldrig riktigt stämmer
när jag känner det jag känner
som det bränner – åh, det bränner!
lite mer än bara vänner…?
lite mer än bara vänner
bakom mörka persienner
iklädd avklädd naken skrud
hud mot hud är gode gud
så älskling, visst kan du förstå
att uppenbarelser är ingening jag tvivlar på?
Och ja, till slut så kommer dagen
med hjärtslagen i magen
ännu ett av alla jagen
säger: jag, jag är bedragen!
inga ess finns kvar i ärmen
kvar sen dess finns bara värmen
vintern vrider, kylan bränner
och jag rider utan vänner
testar mindre, testar mer
svarta hästar, men jag ler
för de springer i galopp
spränger i mitt blodomlopp
jag kanske borde ha sagt stopp
… men här finns den enda värmen i en annan kropp