Varje nyfött barn är en kristall från inlandsisen.
Vi sprang nakna ut ur vårt paradis
och skrek: Friheten fås till frihetens pris!
men vad är priset vi betalar
när vi skriver och när vi talar
från toppen av Babels torn
var det gott att vi aldrig fick nog
jag står blottad som ett kalhygge i en barndomsskog
och vi spelar schack
vi spelar svart mot vitt
första draget är mitt,
jag flyttar väl en bonde ett steg – nej, två
och jag vet att du vet att jag skulle göra så
att jag gör precis det som du tror mig om
vi stöptes och stöttes tills vi blev som dom
var din pappas politiska blod ett val
jag ser suddiga fotografier från min mammas 70-tal
när vi spelar schack
i drömmen som sprack
som ett såpbubbleregn över världen
vi vaknade yrvakna, viskade: men shit, här är den!
och friheten fås till frihetens pris
bakom nästa lås väntar nästa kris
det regnar hårt över vår inlandsis
så blev vi tonårsbarnen som skulle ropa ut
ett enat Europa till slut
för murarna föll som Smålands skogar
jag spänner mina knogar runt nästa lilla pjäs på brädet
– akt ett – akt två – akt tre –
den makt vi kan få kan vi inte se
ens om vi blundar
de säger att nya tider stundar
att det är så de kommer att minnas oss i framtiden
och vi spelar schack
vi spelar svart mot vitt
vi spelar ditt mot mitt
det är så jag kommer att minnas dig
hur du flyttar din löpare, jag flyttar min häst
de säger att jag passar bäst i ett annat varandra
men det är så mycket lättare att klandra än att hata på riktigt
det är ingen som påminner oss om att det vi glömde bort
kanske var något viktigt
alla husmorsknep jag inte minns
när varenda liten prins
går från barnslig pubertet
till en manlighet jag inte kan värja mig emot
nu faller natten lätt som sot
den faller liksom skvaller tränger genom galler
jag minns oss vackra som iskristaller
alla människorna är unika
alla människorna blev så förbannat lika
som små svartvita bönder i ett strategiskt spel
vad är det som går sönder
när du väger dina brister mot mina fel
när du lägger handen mot mitt lår
jag vet att mina lakan kommer att dofta länge av lukten från ditt hår…
men det är inte stoltheten jag sväljer
jag sväljer iskristaller
vi väljer vad vi säljer men inte när vi faller
så jag faller som den dyraste av horor – vad var stoltheten värd?
vi bytte yxor och svärd mot ett ord fränt som svavel
din alltför heta andedräkt mot min navel
för slumpen
älskar bara den som är vacker och ung
du flyttar din drottning lite närmare min kung
som ett ljust stråk av smärta i en mörkare natt
du lägger handen mot mitt hjärta,
viskar: schack matt.