Det började som en saga; Det var en gång
du, och mina händer i en solnedgång
magen full av fjärilar – så ja, jag var lite full
men vi sade: ”Allt i den här världen görs för kärlekens skull,
och det är blott i brist på varma känslor från de andra
som får oss att göra ont emot varandra
här är haven fulla av sjörövare,
och till och med offren är förövare…”
Det var då Amor bytte sin båge mot pistoler,
och jag nästan drunknade i dina ögons violer
då bytte han sina pistoler mot handgranater
jag flydde, blev en av alla dessa pirater
jag var ju rädd för att dö!
så vi tog sikte mot en hemlig ö
men det fanns ingen skatt
bara ett glittrande skratt (som var ditt…)
och innan vi hann fram
sjönk vi mot sjögräs och slam
för inte många personer
överlever lilla Amors kanoner!
Bara jag och Judas, och de andra som dragit nitlotten
så vi satte oss ner på havets botten
och diskuterade flyktingpolitiken…
Judas sade: ”Jag har hört skriken,
sett paniken i Jerusalem
så ge de busarna ett hem
När hela ens värld rasar omkull
vem offrar inte allt för sin egen skull?
Jag fick 30 spänn,
och himlen lär jag aldrig se igen
det är djävulskap, det gudomliga skämtet
och Paulus tjänar slantar på Nya Testamentet!”
Det var då jag stod inför nästa förvandling,
för regnet kom, som en utandning
jag simmade mot ytan till änglakörer i moll
Vad spelar det för roll,
när vi redan har förlorat kontrollen
över planeten?
Vi skapar våra egna små helveten
och jag låg ensam på den stilla oceanen
man blir aldrig van men,
så brukar det väl vara –
änglar som sjunger: ”Ingen fara,
det är svinen som vinner kampen om evigheten.”
Det var då jag kände hur tungan smakade öl
och min ocean förvandlades till en vattenpöl
i vilken jag fortsatte plaska, lite uppgivet
du skrattade, helt underbart skrattade du, och sade:
”Ta ingenting för givet nu,
jag faller nästan också omkull…
men jag vet att allt i den här världen,
allting görs för kärlekens skull!”
Det började som en saga, nu är sagan slut
Jag drunknade i en självklarhet – och fjärilarna i magen flyger ut