Det är höstkväll, och jag ska ta en fika inne i stan
jag ska träffa mina vänner och är lycklig som en rik narkoman
där jag traskar genom regnet mot busshållplatsen
har kollat på klockan att den förra gick för en kvart sen
så nästa borde komma riktigt snart…
då åker bussen förbi mig med en väldig fart
jag springer allt jag har – men den bara kör!
då ler jag ändå vänligt
för det är inte lätt att vara busschaufför
nej, det är inte lätt att vara busschaufför
Så jag väntar i kylan så gott jag kan
då kommer det förbi en smutsig man
jag tar på mig min medlidande-medelklass-min
när han skriker: jag ska knulla dig i arslet ditt jävla borgarsvin!
Jag blir lite nervös
när han påstår att det här samhället blir hans död
(och jag vågar inte säga att hade jag fått rösta hade rösten varit röd)
för under alla blåa leenden, alla röda första maj
finns alltid en liten röst i kläm, som kvider: Aj…
och nu vrålar den rösten: det gör ont!,
som en gatans Lena P
och så vitt jag kan se – är det sant
han är en galen predikant
men jag vill minnas även deras värde, så visst
jag ler bara vänligt
för det är inte lätt att vara hemlös alkoholist
nej, det är inte lätt att vara hemlös alkoholist
och bussen kommer, som bussar ska
jag stiger på och tänker: men shit, vad bra
sen stiger jag av vid caféet nummer 1
som förut luktade rök, nu luktar det svett
jag träffar mina vänner, vi kramas och ler
men godegudihimlen vad är det jag ser?
Kön till toaletten är hysteriskt lång
bakom låsta dörren hörs det skratt och sång
men jag vill inte vara den som är arg och sur
så jag väntar duktigt tills det blir min tur
och ut från toan kommer två små tjejer med blonderat hår
de vinglar där de går
och gör fula miner
och skrattar högt åt att de är blondiner
men trots att nöden spränger mellan mina lår
så ler jag bara vänligt
för det är inte lätt att vara fjorton år
nej, det är inte lätt att vara fjorton år
och ja, vi sitter på café och dricker te
och herregud vilken tonårskliché!
vartenda plötsligt infall blir en fix idé
jag orkar inte mer
Jag gråter och snörvlar om att inget blir som jag vill
men då ler de andra vänligt
och säger:
det är inte lätt att vara här och finnas till
nej, det är inte lätt att vara här och finnas till!