Fågelpojkar flyger fritt över öppna hav
jag står med fladdrande näsduk när nästa färja ger sig av
och jag vet nog vad jag saknar – men inte vem jag väntar på
små var problemen när barnen var små
men han är det gladaste barnet i en vuxendom
så BOM! BOM!
Visst väntar en flicka i varje hamn
på varje flotte finns en man, en man utan namn
och jag ropar efter honom när jag faller över kanten
allt, min fågel, allt för en längtan större än Atlanten!
vi kastar oss i, ingen jävel säger stopp
jag dömdes till en livstid instängd i min egen kropp
men skrattar ”att kvinnor ska va fria är väl snarare förutbestämt…
jag menar jungfru Maria var ju ett kul skämt”
på varenda ikonbild sitter hon vemodigt from
så BOM! BOM!
Han skyr allt förutom elden, tänker jag
vi flyr in i varann en tredje dag
för fjärde, femte, sjätte kanske sjunde gången
beställer vi pizza, dricker öl och röker på balkongen
vem väntar du på? vart flyr du din kos?
tusen törnen för en enda ros
men även tistlar står i blom
så BOM! BOM!
Jag vet att hon finns, att hos henne får jag landa
ingen vän till handa –
ett leende till en död trubadur
hon säger att ”det är kärleken som skiljer människor från djur
och det är människor som skiljer kärleken från djur
därför skall både kor och bin respekteras.”
jag tänker tyst att deras problem är väl deras…
för hon är som varm mjölk med honung en febernatt
men vid Gud, som väl är död, så anar jag att
när vi har lärt oss texten till varenda sång
så glömmer jag lätt att kanske var det så en gång
att han var hennes lyckas dom
så BOM! BOM!
Men nu är hon tillsammans och jag har sex
jag är tredje hjulet med två framtida ex (förlåt)
hon bjuder på te och jag säger att ”det känns helt okej
även om jag är tjej så är jag lika mycket man som han
jag menar titta vad jag kan!
jag kanske gråter till hollywoodhångel
men det är inte för att mina hångel innebär så mycket hjärtsmärtskrångel
utan mer… för att jag inte vet vad jag vill ha”
hon nickar och säger att ”det är bra,
men du måste tro på kärleken
och på sammanflätade öden”
och det gör jag, men jag tror lika mycket på döden
då säger hon att ”det finns ju en ängel som är sann
du måste fånga din fågel mens du kan
för annars drivs till slut du ut på flykt över öppna hav.”
Men så kommer nästa helg och han har mönstrat av
det är så lätt att vara flickan i varje hamn
på varje flotte finns en man, en man utan namn
vi ropar att det är kärleken som skiljer människor från djur
och så ligger vi med varann, som en orgelton i dur
röker på balkongen och talar om osannolika rykten
jag berättar hur dödligt förälskad jag är i flykten
han säger att ”det är väl det som är vår lyckas dom…”
så BOM! BOM!
Men hon finns kvar, med soyamjölk i teet en febrig natt
det kommer nya, det finns fler i varje utdraget skratt
för över mörka hus strålar samma sol
nu ligger hon arbetat trött utan blus eller kjol
tusen rosor för en enda tagg
därute stiger solen, och där faller dagg
hon talar om allt vi vill, vi kan, vi borde göra
men det kan jag inte höra
jag har redan somnat, låg och tom
så BOM! BOM!
Jag vaknar och vet att visst jag saknar nåt
hans hud mot min hud var tillräckligt gott
han säger att ”det är bra att ha vänner man bryr sig om
så, kom lite närmre, tänk inte, kom!”
insnärjd, tvinnad i en lördagskväll
tistlarna blommar över höga fjäll
men vid Gud, som väl är död, vem väntar jag på?
han ber mig tala andra språk så bara jag kan förstå
så mes amours, mes amis, pourquoi?
här kommer till slut min envoi:
Människor! Vi gråter, vi älskar, vi frågar varför då
små var problemen när barnen var små
men så växte vi upp, lika inför lagen
att ju större vi blir, desto större blir andetagen
vi blev glada barn i en vuxendom
så BOM! BOM!