Lördagskväll igen,
och det spelar inte så stor roll vad jag säger,
för killen jag gillar hånglar med två(!) andra tjejer
och det är inte direkt högstatus att till och med på fyllan
kunna citera både stig dagerman och bob dylan
de skrattar mest åt det tänker: nörd
och sen blir kvällen ofta helt förstörd
kanske kommer de alltid vilja ha mig som en förlorare här
lite väl speciell, vem fan tror jag att jag är?
här finns ju ett anrikt system som ska fungera
men det är inte svårt att konstatera
att
flickorna med svart mascara
aldrig behöver förklara
eller försvara
vad de har valt att vara
skola igen,
och inte en chans att jag erkänner att jag får värsta ångestpaniken
så fort vi ska ha höjdhopp eller långdistanslöpning på gymnastiken
det känns lite fegt att för tredje måndagen
i raden, skylla på ont i magen
bara för att vi ska välja de där fotbollslagen
(inte för att det är så hemskt att sparka på en boll, men…)
jag blir mer än sällan den sista
på någon förbannad avbytarlista
så där kan jag sitta och fundera
och utan svårighet konstatera
att
flickorna med svart mascara
aldrig behöver förklara
eller försvara
vad de har valt att vara
jag brukar säga ”godmorgon!” till min spegelbild varje dag
för att försäkra mig om att det fortfarande är jag
hela mitt liv kan ha varit en ondskefull fasad
jag kan ha varit, jag vet inte vad
försöka övertyga mig om att jag är värdefull och speciell
rätt så snygg ändå, och precis lagom snäll
(ibland lyckas jag)
men det ligger en sorglig poäng
i att när jag låg tätt tätt ihop med elevrådets ordförande i en säng en gång
avgick jag från styrelsen nästa dag
tänkte: Herregud! Är detta jag?
jag som vågar allt; säga ifrån, skriva dikter, demonstrera
men det var inte svårt att konstatera
att
flickorna med svart mascara
aldrig behöver förklara
eller försvara
vad de har valt att vara
det här är inget krig emot kvinnligheten
det är det svåra med att vara en del av män-män-mänskligheten
och jag vet inte vad jag är eller vem jag talar för
men jag tycker det borde krävas lite mer
än bara mascara
för att slippa förklara
eller försvara
vad man har valt att vara