Vi sitter på café och dricker skållhett te,
lilla Anna, och jag
jag ska just förbanna att väckarklockan ringde idag,
då hon öppnar munnen och brister ut
i sitt livs monolog –
över alla fäder som kom, segrade, men aldrig såg
över alla mödrar med trötta ögon
hon säger:
”Jag föddes utan mål och mening
efter flera veckors försening
jag visste redan då vad livet var
– en evig flykt som lämnar blott tomhet kvar
men jag flyr till och inte ifrån!
Jag var en trollunge, bortbyting, en önskad son
jag är en välriktad snyting, ett kliande komplex
hos mor och far som råkade ha sex
– så kan det gå,
de var nog fulla båda två
så att jag tappade min pappa – i helvete, det gör detsamma!
och min lilla mamma, hon tröttnade då
hon har sovit sen dess
för spader kung slår hjärter dam och jag är inte hjärter ess
nej, jag är på flykt emot
nästa idiot
för var gång jag sätter min fot på okänd mark
ser de mig för vad jag är och inte vad jag har
de ser mig söt och stark
det är nästan som knark…
Jag flyr och lämnar blott tomhet kvar
så ge mig en mening, ett ideal
jag gör mig gärna vacker och smal!
jag sväljer allt med hull och hår
för jag väljer inte, jag får
– men ge mig inga samvetskval
att inte välja är ett val
Så är det, livet,
till mig givet, i hånfullt förakt,
av nån högre makt, som ropar: Häng med!
men jag tänker på dem jag borde hoppa i säng med
för att komma nånstans
man får sära på benen och ta sin chans…
eller hitta ett konstnärshjärta att vinna
så man kan gå till historien som en vacker älskarinna
för framtiden – det är inte mer än rätt
att jag tar livet av mig när jag är 21
en evig flykt som lämnar blott tomhet kvar
jag tänker aldrig bli en mamma som den mamma jag har”
Vi sitter på café och dricker ljummet te
lilla Anna, och jag
jag ska just förbanna – jag vet inte vad,
när hon säger:
”Jag önskar ingen hjälp i min nöd,
jag vill inte vara en av alla dessa tjejer
jag önskar mina föräldrars död
att någon hörde vad jag säger
och aldrig
har jag önskat något så,
som jag önskar att
jag inte önskar
det jag önskar”