Det var en gång i en annan tid
när TVn var svartvit och världen röd och blå
när man sade överklass, inte koldioxid
det fanns ont och gott och en järnridå
Där stod Brezjnev och Johnson och Wennerström
kronan var stark, Palme vid liv
det fanns en framtidstro, ett hopp, en dröm
för Jan Guillou var ung och naiv
Han kom som en vind, från Kamchatka och Ural
vad bryr sig en sådan om förbud?
Sovjetisk profil och tveksam moral
det var som om tundran satt fast i hans hud
Bakom denna sköld av en hammare, en skära
långt bakom Marx och röda pamfletter
lutade man sig bara tillräckligt nära
kände man doften av vida slätter (och sibiriska nätter)
På ryska ambassaden var det fest och kalas
Vem kan man lita på? Vad ska man tro?
Beluga och vodka ur väldiga glas
Guillou och Gergel. Gergel och Guillou
För så stod de plötsligt där
öga mot öga, man mot man
det är ju faktiskt så det är
att vi här i norr måste ty oss till varann
En novembernatt är kall för FIB/Aktuellt
precis lika kall för KGB
men bakom lyckta dörrar har verkligheten vällt
en journalist, en officer ingen får se
Tissel tassel vänstersprassel
– Pratar vi om politik?
Någon form av kärlekstrassel
– Du är underbar och sagolik!
Men varje saga har ett slut,
hur mycket man än har den kär
Gergel försvann och drog österut
och Jan Guillou skyllde på en annan affär
Idag skriker löpsedlar om spioneri och skandal
Vem kan man lita på? Vad ska man tro?
Det kom en vind från Kamchatka och Ural
Guillou och Gergel. Gergel och Guillou.