Välj en sida

Amanda

Glöm inte ditt namn, Amanda

Amanda för att älska

så älska din spetälska!

älska allt, Amanda

våga landa – jag tar emot dig

om du slutar göra ont emot mig

 

du kastar skit på alla andra,

så vi bara har varandra till slut

jag får panik, jag vill ut

så vi åker ut till förorten, för att köpa smuggelsprit

enda anledningen för oss att ta oss dit

två blonda flickor på besök i periferin

mot skrynkliga sedlar får vi vodka och vin

jag spydde förra fredan, så det är väl bäst

vi pratar om nästa fest istället

imorgon, ikväll?

cell mot cell

och själen finns i mellanrummet

 

du säger: ”hur jag än försöker,

kan jag inte hitta det jag söker

så jag röker

fyller ensamheten med ett löfte om död

för att känna hur värdefullt livet är…”

sedan skrattar du rått

när jag talar om nåt gott som en självklarhet

och säger: ”herregud, jag vet att jag bara blir besviken

så låt mig vara bitter men nyfiken

enligt vartenda psykologiskt perspektiv

är jag bara jävligt destruktiv

och det passar mig

men passa dig,

så du inte blir som jag

jag väntar förväntansfull på nästa slag”

 

och sedan utbringar du en skål

för cigaretter och Novalucol

säger: ”sätt er, vänner!

har ni någonsin känt,

nån så dekadent som jag?”

– det säger du på alla våra fester

jag brukar tänka på Frälsnings Arméns middagsgäster

jag tänker på din mammas kramar

men jag är tyst, för din blick förlamar

du säger: ”Älskling, vad fin du är ikväll!”

jag ler ett femtiotalsflin, tänker gud vad Amanda är snäll

där står jag i mina bekväma underkläder,

och fotriktiga stövlar

det finns väl inga dåliga väder

men Amanda är en storm som skövlar

du kör över mig!

hur kan jag tänka att jag behöver dig?

dina ord och kommentarer

när mitt enda svar är:

visst, visst på sikt ska jag gå ner i vikt

jag ska plugga på musikteorin och psykologin

jag ska dra igenom hela Nationalencyklopedin!

så vi kan prata om allt,

du får för dig

och även om det stör mig

är det sånt som jag förlåter

 

när du ligger i min famn och gråter

så liten du kan vara, min storm

du snörvlar om att bryta en norm, en normalitet

att du står ensam i en ensamhet

jag vet,

jag står också där

och nu är du skakigt trött och panikartat kär

du säger att du är full och ful och har äckligt hår

och smärtan står ristad över dina underarmar och lår

 

men Amanda,

du får landa här

 

jag tar emot dig